Hej!
Idag var det en ganska tuffdag faktiskt... Så tuff att jag gång på gång tänkte om det var värt alla jobbigheter... Mamma lagade min favorit mat idag, och jag som var så hungrig vid lunchtiden, blev så provocerad... det var tufft. Sen gjorde hon även min favorit milkeshake, kan det vara med flit? Hon vill nämligen inte att jag bantar. Pappa som tyckt att jag varit lite mullig, sa plötsligt idag att jag inte är tjock... att jag bara behöver gymma för att få tillbaka min fasta hud? Sure, som om jag är 80 år... det handlar inte om fast hud eller ej, min vikt har helt enkelt gått upp och då är det fettet som gör den slapp eller tjock kring låren. Så tror inte de. Sen var jag även med min pojkvän och han hade så himla god smörgås i handen som han åt med ost och skinka (vattnas i munnen när jag tänker på det)... Alla dessa psykiska motgångar har fått mig att fundera om det är värt de psykiska besvären? Jag älskar ju MAAAT. Dessutom så vet jag att det är mina depressions tabletter som gör att jag går upp i vikt, men dåliga matvanor bör också spela roll? Eller, tänk om jag blir tjock igen efter jag slutar... Ni ser sådana tankar har jag haft hela dagen. Åt min middag, alltså soppan, för ca 1 timme och nu får jag inte äta nåt annat förrutom att dricka vatten. Det är ju tillåtet. Har skött mig bra gällande vatten, har druckit tre liter vatten både igår och idag... Dock var jag lite seg med vattnet i början så jag började få huvudvärk, men när jag drack massa vatten blev det bättre. Har läst i broschyrerna jag fått och läst på gruppen "vi som använder Cambridge kuren"- på facebook... har hjälpt lite. I broschyren jag läste står det att dag 3 kommer vara den värsta, så får se om jag klarar det imorgon.

Kommentera

Publiceras ej