Det är bara idioter som kan få än att känna så här. Hjärtat bankar, jag har svårt att andas, det är panikångest. Jag skriver här för att lätta på trycket, för eller senare kommer jag radera det här inlägget, vill inte gå tillbaka å se hur dåligt jag mår. Mitt hjärta är lika tungt som ett sten. aLLT jag skriver kommer från hjärtat. JAG HATAR DEPRESSION. Den kommer alltid fram, hela tiden smyger den i huvudet, jag försöker så gott som möjlogt undvika det men nu känns det som om det i några månader blivit värre till och med, sen jag ökade mina värdelösa tabletter. Varje gång jag mår dåligt vill jag skriva en bok, för det är då mina verkliga känslor kommer fram. Det är svårt att skriva en bok när man vill glömma ångesten. Jag brukar aldrig ha ont i huvudet, men nu.......

Kommentera

Publiceras ej